VARAS OFFENTLIGA STADSHEMLIGHETER
så som de presenterades 17.03.06
01
Jag bär en stor sorg som jag har svårt
att prata med min omgivning om.
Jag känner mig som en dålig förälder
eftersom min son är ”misslyckad”
Han är arbetslös och jag vet inte hur
det skall gå för honom här i livet.
Jag vill att han skall bli lycklig och
känna att han är behövd i samhället.
Som samhället ser ut i dag är detta
svårt för en ung människa som
känner sig vilsen.
Och jag vet inte hur jag skall göra för
att hjälpa honom.
02
Jag tyckte inte om det dallriga köttet
i soppan därför stoppade jag bitarna i
ett hushålls-papper som jag hade
i knät.
Efter maten vek jag ihop pappret och
slängde det i soporna.
- Tack för maten mamma!
03
Jag har stulit, inte bara lite och
oskyldigt utan en hel del i mitt liv.
Och jag vet inte om jag ångrar mig.
Men jag skäms
04
En hemlig dröm:
Jag skulle vilja vara DANSBANDSSÅNGARE,
i Barbados.
05
Ett minne dyker upp när jag sätter
mig här i båset:
När jag var 4 år gammal fick jag
scharlakansfeber och kördes i
ambulans till lasarettet. Där fick mina
föräldrar lämna kvar mig och jag
lades i ett isolerat rum. Jag skrek
hjärtskärande när mamma lämnade
mig. Jag blev kvar på lasarettet i 7
veckor, mamma, pappa och min bror
fick jag bara se genom fönstret och
personalen tittade till mig genom en
glasruta. Jag hade mycket svårt att
hantera denna för mig oändliga
separation.
Denna upplevelse har satt sig i min
själ och jag har haft svårt att göra
mig fri från den känsla av avskildhet
och ångest som denna upplevelse
lämnat efter sig. Trotts att jag i dag är
över 70 år präglar denna händelse
fortfarande mitt liv. Jag skäms över
det då jag upplever att händelsen är
så banal och i jämförelse med de
ohyggligheter som många människor
får utstå verkar detta så banalt, och
ändå har det bitit sig kvar.
Så är det väll med känslor, de kan
inte mätas och jämföras med andras.
Men jag kan inte befria mig från att
en av mina livsångest ursprung
verkar så fjantigt.
Och varför kan jag inte bli fri från
händelsen och dess effekter i mitt liv.
06
Min vikt är en väl bevarad hemlighet
07
Idag fredagen den 17:e mars tänker
jag strunta i städningen och ge mig ut
och rida i stället,
i markerna kring Naum det är så
vackert just nu med all snön.
08
Jag hade en hemsk dröm i natt:
Jag drömde att jag såg Hitler dödade
en massa människor.
Jag gjorde igenting utan tittade bara
på. Sen kom Hitler fram till mig och
ville köpa mina broderier, men jag
drog mig för att sälja dem till honom
jag ville ha dem för mig själv.
När jag vaknade skämdes jag över att
jag inte hade försökt försvara dem
som blev dödade.
09
JAG TRIVS MED ATT VARA
ENSAM.
Men det är något som jag har svårt
att tala med andra människor om.
Människor verkar se med
misstänksamhet på oss som frivilligt
väljer ensamheten, gör inte det.
Vi behöver alla lära oss att vara
ensamma.
Men glöm för all del inte bort att
också bjuda in oss ensamma
(frivilligt eller ofrivilligt) i
gemenskapen, till en middag eller
något liknande. Så att vi har en
möjlighet att välja – ensamhet eller
gemenskap.
10
Jag skall sjunga i kören på
bygdegården om två veckor.
11
Jag tycker att pappa är snål.
12
EN HEMLIG DRÖM.
Jag drömmer om att jag skall bli
upptäckt och framlyft, både i arbetet
och i resten av min vardag.
Att någon människa skall komma
och ”se” vad jag gör och berätta för
mig att det är bra. Sen vill jag att
detta blir allmänt känt och kommer
mig till gagn i framtiden.
Om inte detta händer så kan jag väll i
alla fall få en högvinst på lotteri.
13
Jag har ett hemligt rum inom mig:
Ett rum med flera dörrar, vissa dörrar
vill jag inte öppna inte ens för mig
själv, det gör för ont.
Andra dörrar är roligare att öppna,
men jag vill ändå ha dem för mig
själv ibland.
Det kan handla om min barndom
både sånt som är lyckligt och sånt
som är olyckligt, det kan vara så att
jag vill älta det bara med mig själv
och inte belasta min omgivning med
det.
Min barndom var inte olycklig men
heller inte lycklig, det finns många
svåra minnen.
Kanske borde jag ändå tala mer om
det som gör ont men det är så svårt.
Jag känner ett avståndstagande
mellan mig själv och de svåra
hemliga rummen inom mig.
14
Jag fick missfall i veckan.
Jag vet inte om jag är ledsen för
detta, eller
nöjd med det.